Oktober och saknaden efter mamma – om kärlek, minnen och ljus i mörkret

Saknad och tacksamhet får gå hand i hand i Oktober.
Det är månaden då naturen långsamt släpper taget, och vi människor påminns om att också vi bär på det som förändras, försvinner och samtidigt lever kvar inom oss.
Att minnas en mamma, en älskad, är att både känna sorgen och glädjen – sorgen över det som inte längre finns i det yttre, men glädjen och tacksamheten över att kärleken aldrig dör.

I oktober kan vi läsa i naturens bok om förgänglighet och cykler, men också om ljusets kraft i mörkret. Löven faller, men färgerna lyser starkare än någonsin. Så är det också med våra minnen och vår kontakt med dem som gått vidare till andra sidan – de finns kvar, som stilla närvaro och levande kärlek i våra hjärtan.

De sista veckorna med mamma

När jag tänker tillbaka på mammas sista tid i livet är det oktober som färgar minnet. Hon låg svårt sjuk i flera veckor, och jag fanns där vid hennes sida. Jag låg på en tältsäng, eller kändes snarare som en hård bår, bredvid henne i rummet på den palliativa avdelningen på sjukhuset, dag som natt, dygn efter dygn, dagar blev veckor. Jag lovade henne att jag inte skulle lämna henne, att jag skulle vaka tills hon tog sina sista andetag.

De sista dygnen förlorade hon sin kontakt med mig. Hon kunde inte längre prata eller svara, men innan dess hade vi haft många djupa samtal. Vi pratade om livet och döden, om andra världar och om det som väntade bortom jordelivet. Vi grät och skrattade om vartannat, precis som vi alltid gjort. De samtalen är en av de största gåvorna jag bär med mig – för det var som om vi öppnade dörrar till det heliga, till kärleken och till en sanning vi båda kände i våra hjärtan.

Mamma var lika säker som jag på att livet inte tar slut när kroppen dör. Hon hade redan tidigare, efter en operation i samband med en hjärnblödning, fått känna sin egen mamma – min mormor – närvara vid hennes sida. Den gången fick mamma återvända till oss, men hon berättade ofta om hur verkligt och tryggt och vackert det hade varit att gå över till ljuset och möta de andra.

Vårt löfte till varandra

När vi pratade om döden den sista tiden skojade vi till och med lite. Hon lovade att göra allt hon kunde för att visa mig att hon fanns kvar, även om kroppen inte längre bar henne. Hon skulle ge mig tecken. Jag sa att jag skulle vara öppen, att jag skulle försöka se och förstå varje liten förändring i rummet, varje symbol eller rörelse i ljuset.

Vi skämtade och sa att hon kunde börja med att tända och släcka lamporna. Sedan skulle hon komma så ofta hon bara kunde, på de sätt hon förmådde, för att visa att livet fortsätter. Det var vårt avtal – vår kärlek uttryckt i en lekfull men helig form.

När själen lämnar kroppen

Den natten hon gick bort låg jag som vanligt bredvid henne. Jag hade slumrat till på min bädd i rummet, men blev väckt av en sköterska som la handen på min axel. Hon sa stilla: “Din mamma har gått vidare nu.”

Jag satte mig direkt vid mammas sida, med händerna runt hennes. Mamma hade alltid kalla händer, så länge jag kan minnas. Men nu var hennes händer varma, där de låg över hennes bröst. En märklig och samtidigt underbart vacker känsla.

Jag såg också hennes själ lämna kroppen. Det är sant och det är svårt att beskriva – men det var som ett stilla ljus med hennes kropp synlig inuti som steg, en renhet och skönhet som inte hör till den här världen. Den upplevelsen kommer alltid att följa mig, och jag är oändligt tacksam för att jag fick dela det ögonblicket.

I samma stund började lamporna i taket att blinka. Och på toaletten bredvid tändes larmknappen – en knapp som måste tryckas på manuellt för att fungera. Sköterskan som arbetat där i tio år sa att hon aldrig varit med om något liknande. För mig var det självklart: mamma höll sitt löfte. Hon visade att hon fanns kvar, på sitt eget sätt, genom att blinka med lamporna. Det blev det första beviset på att hon gått över – men inte lämnat mig.

Drömmen som blev en bekräftelse

Någon tid efter hennes bortgång fick jag en dröm som kändes mer verklig än verkligheten själv.
Jag drömde att jag ringde henne, och hon svarade. Det var sprakigt i linjen, som om vi pratade över en mycket lång distans, och jag förstod att samtalet snart skulle brytas.

Jag frågade: “Hur är det? Var är du någonstans, mamma?”
Hon svarade: “Det är väl bra. Jag sitter i en stor sal och väntar. Det är fullt med folk här (och jag kunde tydligt höra ett sorl av andra personer runt omkring henne). Jag förstår inte hur det kan ta sån tid, men det blir väl min tur snart att gå vidare in.”

Sedan bröts samtalet, och jag vaknade.
Drömmen var en kraftfull och tydlig bekräftelse på det hon hade lovat: att hon skulle visa sig på något sätt. Den berättade också något om övergången, om den stora väntrumssalen som kanske är ett steg mellan världarna. Jag är för evigt tacksam för det telefonsamtalet mellan våra världar.

Närvaro i vardagen

Sedan den tiden har hon fortsatt att visa sin närvaro för mig. I symboler, i ljus och i drömmar. Ibland genom små saker som bara jag kan förstå, ibland genom känslan av att hon står precis bakom mig.

Jag vet att hon är nära. För mig är saknaden efter mamma både tung och helande. Den visar mig att jag älskat djupt. Och idag på hennes födelsedag blir saknaden alltid extra stark. Den påminner mig om att hon finns kvar i ljuset, i närheten, i allt jag är. Jag önskar att jag kunde krama om henne, höra hennes röst, och få säga “jag älskar dig, du är så saknad, grattis på födelsedagen älskade mamma".

Men jag vet också att hon hör mig, på sitt sätt. Så, mamma – om du hör mig just nu: Fortsätt närvara på ditt sätt i våra liv så mycket du vill - vi älskar det.

Mediumutbildningen – att förstå mer

När jag gick min mediumutbildning fick jag ännu djupare förståelse för dessa upplevelser. Jag lärde mig att andevärlden faktiskt vill ta kontakt med oss, att de vill visa att de finns kvar.

Att få hålla i en seans eller i privata sittningar och lämna budskap från andra sidan är något av det mest heliga jag upplevt. Det har värmt hjärtan, gett tröst och skapat hopp hos så många människor. Jag har fått se tårar av lättnad, höra skratt av igenkänning och känna stillheten som lägger sig när någon förstår: “Min älskade finns fortfarande med mig.”

Jag vill säga till dig som längtar efter att förstå mer: vill du lära dig att öppna upp för dessa möten, så våga gå en seriös mediumutbildning. Du lär dig lika mycket om dig själv som om andevärlden. Det är en väg till insikt, ödmjukhet och kärlek.

Oktober som förändringstid

Oktober har alltid burit med sig förändringar i mitt eget liv. Jag har t.ex. flyttat flera gånger just under denna månad, och alltid känt att oktober bär på en särskild energi av skifte. Visst kan det vara utmanande att anpassa sig till det nya, men varje gång har det lett till något positivt.

Jag tror att oktober vill påminna oss alla om att livet är i ständig rörelse. Precis som träden släpper sina löv får vi människor chans att släppa taget om det vi inte längre behöver. Först kan det kännas tomt – men det är just i tomrummet som nytt liv kan ta form.

Reflektion till dig

Jag vill ge dig en liten fråga att bära med dig den här månaden:

Vad betyder oktober för dig?

Är det en tid för eftertanke, en tid för minnen, eller kanske en tid för förändring?
Oavsett vad du svarar hoppas jag att oktober också får bli en tid för tacksamhet. För minnena, för kärleken, för de som gått före och för de steg du själv tar i livet.

Några avslutande ord från mig

Oktober är en månad av saknad, men också av närvaro. En tid för farväl, men också för löften om återseende. En tid av mörker, men också av ljus.

När du tänder ett ljus i höstmörkret, minns att du själv är ett ljus.
Och att varje andetag, varje steg och varje minne bär på kärlekens eviga energi.

✨ Är du inte redo att gå en hel mediumutbildning, så är du varmt välkommen att ta del av mina kortare kurser i andlighet och medialt arbete. Här får du lära dig grunderna och flera olika tekniker för att sakta, steg för steg, bygga upp din intuition och din andlighet – för att slutligen kunna öppna för kontakten med andevärlden. Läs mer här ➝ https://www.enaanglarum.se/andlig-medial

Tack för att du läste 💛 och allt gott till dig denna vackra Oktober.

Kram Jannica, Ena Änglarum